Nu är vi i slutspurten av graviditeten och det har varit allting annat än lätt dessa månader. Kunde dock ha varit så himla mycket värre än vad det har varit. Många som går igenom riktigt tuffa saker i sin graviditet, men nu handlar ju detta om min och ingen annans. Så vi fortsätter på det spåret tycker jag!😄
 
Illamående och att inte kunna äta ordentligt, det var vad min graviditet började med. Jag minns så himla väl, när C skulle bjuda mig på pizza. Det var på min favorit pizzeria och jag köpte så klart min älskade Mexicana med stark sås till. Fick jag i mig den? Nej.. En slize av den var vad jag fick i mig och jag va panikslagen, hur länge skulle det fortsätta sådär? Minns inte riktigt när det gav sig, men det varade nog ca 1-1,5månad eller lite mer. Fruktansvärt jobbigt var det i alla fall att inte kunna äta ordentligt..
 
Psykisk ohälsa.. Någonting jag lidit av tidigare i mitt liv. Det fick mig att sluta med sporten jag brann för som yngre men som jag inte orkade med för att psyket bröt ner mig totalt. Det kom som en käftsmäll även under veckorna 15-28 ungefär, där jag frågade min mamma "varför är jag inte lycklig?" och jag vet att hon pratat om det många gånger att det va det värsta hon hört mig säga. Det gjorde så ont i henne att veta att jag väntade mitt första barn men var inte lycklig i det.. Hemsk känsla och jag är oethört glad att det runt vecka 29-30 släppte och jag endast har varit sprudlande glad och lycklig över att ha min älskade son i magen.
 
Problemen med min stora byst.. Jag har under hela min uppväxt som tonåring haft större byst och den har verkligen fått sitt under graviditetens gång. Den har alltid gått upp och ner i stl under alla år, men nu, jisses... Jag har nog aldrig haft så ont i kroppen som nu pga den. Jag är så oerhört trött på denna kroppsdel. Den må göra så min son kommer att få gratis mat, men jag älskar det absolut inte för det tyvärr.. Den har förstört mig under så många år. Så efter graviditeten och amningen kommer jag försöka se till så jag kan få en förminskning, för detta funkar inte i längden.
 
Detta eviga svettande har inte varit en dans på rosor. Samma sak kring det, att jag haft problem med svettlökarna sedan yngre ålder. Absolut inte doftfri svett heller kan jag lova er haha. Så nu under graviditeten gäller det att ligga steget före sig själv och fundera på "hur många trappor ska jag gå i idag?"😅Skämt och sido, men så är det tyvärr, jag svettas extremt och det är på nolltid verkligen.
 
Flytningar & gasig mage har inte varit det mysigaste heller. Jag skulle vilja byta trosor säkert 2-3 ggr om dagen ibland för att jag känner mig så ofräsch. Det är verkligen inte kul att känna sig så äcklig, jag känner så i alla fall.. Samt denna gasiga mage haha, oj oj oj va jag lider med vissa runt omkring mig ibland. Jisses vad det inte doftar rosor när man släpper sig som preggo, my gooood.....😳
 
Ni som är gravida eller har barn.. Känner ni igen er i något av det ovanstående?😂
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress