2016 var då jag upplevde kärlek vid första ögonkastet för första gången. Ett år som innehöll både lycka, kärlek och tårar. Jag hade aldrig trott att mitt livs resa skulle börja det året, jag hamnade mitt i en soppa av kaos samtidigt som jag var kär och lycklig med den absolut finaste killen jag sett. Livet sedan 2016 har varit allt annat än enkelt.. Här är en ny version av historien fram tills idag, kanske lite rörig, men jag lovar er.. Mina tankar är lika så.
 
När du kliver in i en relation, nykär och allmänt nöjd på livet. Då väntar du dig inte en berg och dalbana, i alla fall inte den typen jag fick åka med på efter ca 3-4 månader tillsammans. 26 mars 2018 delade jag detta inlägg, snabba ord om hur livet var mitt i det och lite till. Läs gärna om ni inte gjort det. Men jag följde med, C var ärlig i allt han berättade om, delade med sig av allt så jag inte skulle stå som ett frågetecken bredvid. Det är en stark sida hos honom, hans ärlighet. Jag har nog aldrig träffat en person som är så övertydlig med olika situationer för att slippa onödiga konflikter. Allt från när folk (läs tjejer) skrivit till honom under denna resa och om jag skulle se nått av det så ska jag inte behöva fundera, därför har han varit ärlig direkt med vem som skickat, vad som skrivits och vad han svarat. Bra kille? Extremt!
 
Sommaren 2017 blev jag ensam. Han mådde allt annat än bra, behövde bearbeta sig själv och det gjorde att han valde att kliva ur vår relation. Då var jag förkrossad och rädd för att aldrig få vara med honom igen. Men idag tackar jag honom, för det stärkte oss så enormt mycket. Ett starkt minne jag har från den sommaren var veckan efter C lämnade mig. Jag åkte på en spelning med mamma och kollade på Little Mix. Dem spelade sin låt "Your Love", jag filmade den och skickade till C, jag ville få honom att tänka om. Texten säger mycket om han och mig tillsammans, att ordet "den rätta" kommit under vår tid tillsammans och jag vägrade tro något annat. Han var ju han, som ja skulle leva med. Låten innehåller delar som:
 
If you know you're in love
And it feel like the one
Then put 'em up, put 'em up in the sky
Make me sing again
Whoa, you're the one that I need
Take my hand baby, please
 
När jag lyssnar på den låten idag i min ensamhet oavsett vart, då bryter jag ihop. För jag minns så väl hur trasig jag var den perioden. Jag varken ville eller orkade någonting för jag var så förstörd. Men jag gav inte upp, hoppet är faktiskt det sista som lämnar mig i många fall, vilket jag är extremt glad över. Tillslut, efter x-antal veckor, nästan två månader. Så stod vi tillsammans igen, starkare än någonsin.
 
Många tror nog att vi lever i en värld där allting känns bra efter frikännandet i mars 2018. Ingen oro kvarstår, hjärnspöken har lagt sig och livet bara rullar på. Om ni av någon anledning trott så om oss efter allt så har ni extremt fel.. Det är tvärt om. Oron har dock lagt sig en hel del, men hjärnspöken kommer och går och livet är allting annat än lätt. Mycket som fortfarande dyker upp i huvudet och C har det allt annat än lätt. Samt att det varit jobbigt för mig i graviditeten blandat med att se C ledsen, den kombinationen har varit väldigt jobbig.
 
Jag antar att många har koll på vad som hände den 2 januari i år. Christians bror blev misshandlad utanför sitt hem och det har varit väldigt mycket runt omkring efter det. Klart att vi varit oroliga över att personerna ska dyka upp hos oss, men samtidigt vore det skönt på ett sätt för att försöka sätta dit dem. Så trött på människor som ska förstöra för familjen, killarna, oss. Det påverkar varenda liten del i huvudet och det blir något man grubblar över mycket. C har ju haft problem med sin sömn i över ett år och varit sjukskriven pga det och att han är så himla förstörd efter allt som dykt upp i hans huvud nu efter dokumentären samt massa annat på vägen. Önskar bara att detta släppte så jag fick se honom löpande lycklig varje dag, gör vad som helst..
 
Det är så himla många som skrivit till mig sedan jag och C blev tillsammans, att vi lever ett perfekt liv ihop, vårt liv är en dröm för många andra där ute. Att vi är fina tillsammans, matchar varandra och inspirerar andra par. Sen blev det ännu mera så efter vi flyttade ihop, förlovade oss och nu barn samt bröllop. Ja, livet är fantastiskt tillsammans med C, det finns ingen människa i världen jag vill kriga så mycket för som jag vill för honom. Men jisses va mycket vi kämpat och kämpar oss igenom varje dag med psyke, pengar, folk som tror annat om fallet än vad som faktiskt är sant osv.. Ni anar inte hur svaga vi känner oss väldigt ofta, att det brister och livet känns allt annat än bra. Att jag, under den tiden han skulle jobba, försökte väcka honom men han skvätter och börjar gråta. Han drömmer obehagliga drömmar och jag har fått se honom bryta ihop så himla många gånger, det krossar mig inombords. Han är inte värd att må såhär, han ska må bäst! Men C är en krigare, som aldrig slutar tro på att det blir bra och vägrar låta andra ta över hans liv och han kämpar för oss. Så trots att många utifrån ser oss som världens lyckligaste par som allt bara gått bra för, så är det allt annat än lätt. Vi kämpar varje dag med att få livet att gå ihop, att hjärnan inte ska spinna på högvarv och känslorna inte ska bryta ner oss. Men vi driver på, finns inget annat val.
 
Just nu ser vi fram emot att få välkomna vår lilla skapelse som vi älskar så himla mycket redan. Vi hoppas att livet får landa och att bubblan tar oss till en ny lycklig värld med massa positiva känslor. Så vi får vara glada och bara njuta av att vara en familj på riktigt. Att C ska få skapa sin "mini me" och forma honom till den bästa versonen av honom, att få ge honom ett liv som han inte fick uppleva från 7års ålder tex. Kommer skina som en sol varje dag jag kommer se dem två tillsammans. C är hela min värld, men lilla M och även C hand i hand med honom? Vad kan bli mer än en helt fantastisk värld än det? 
 
Du är fantastisk min älskling, glöm inte det. Fy fasen va bra livet kommer kännas när vi landat i allt detta som komma skall. Ingen är bättre än du, min krigare, min blivande man, pappan till min son. Mitt allt❤
 
Bild från 3 april 2018 i Stockholm
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress