"Det var onsdag den 1 augusti, jag hade då gått över 8 dagar med mensen och började fundera på om inte det var något som var fel. Jag hade den senaste tiden varit trött, humöret svängde väldigt mycket och jag hade värk i magen jag trodde det var påbörjad mensvärk - jag hade fel.
 
På måndagen innan beställde jag hem ett paket med hemmatest som skulle användas så fort dem kommit. Jag fick dem på onsdagen och jag blev direkt extremt nervös för vad som komma skall. Den dagen ändrades hela mitt liv. Jag gjorde som man ska, och doppade stickan i muggen. Dirkekt kunde jag tyda två streck, innan 5minuter hade gått som det egentligen ska göra. Lägger mig i sängen, kolla på tiden som tickar iväg på telefonen och när den ställer sig på 05:00 knöt sig hela magen. Gick till toan och kollade stickan - jag är gravid.
 
Jag fick panik, visste inte alls hur jag skulle reagera, är detta bra eller dåligt? Inget jag kunde känna just då. Jag gick ner och la testet på bänken i köket, knackade C på axeln som satt vid datorn och sa "kan du komma". Jag smög tillbaka ut i köket med honom efter mig och han kollade sig omkring. Tillslut såg han det, frågade "skojar du???" jag säget ett klart och tydligt nej, med tårar i ögonen och ett brett smile. Han bryter ihop. Av ren jävla lycka.
 
Sedan åkte jag till apoteket och köpte ett ClearBlue och även den visade tydligt gravid, +3 till och med. Så ja, jag var klart och tydligt gravid. Men vad skulle jag göra nu? Hur skulle jag känna? Jag vet inte än idag, prick en vecka senare. Jag är extremt förvirrad i skrivandets stund (8 augusti kl 21:31) men jag vet att vi ska behålla, ingen fundering. Men jag är så himla chockad än, så himla chockad över att jag ska bli mamma och att min fantastiska sambo äntligen ska få bli pappa. Jag tror nog att jag är rätt lycklig ändå.
 
Jag kan dock erkänna att jag är så himla rädd. Va jag gissat på är jag i v.6 och alltså inte gått så långt. Orolig över att något ska gå fel eller att jag inte kommer känna en mer extrem lycka? Jag hoppas det vänder snart, att jag bara kan slappna av. Vila när jag behöver men också kunna träna lite genom denna graviditet för att hålla mig stark. Jag är förvirrad, chockad och glad på en och samma gång. Någon som förstår vad jag menar?"
 
 
Detta var något jag skrev tätt inpå att vi fått reda på att vi ska få barn. Många tankar, mycket oro och funderingar samtidigt som jag visste vad vi ville. Nu är det många veckor efter detta utkast skrevs och oron har lagt sig och säkerheten på allt vad som komma skall bara växer. Kommer mer inlägg från hur det är nu, lovar!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress