Jisses vilka veckor... Ett rent helvete rent ut sagt. Trodde detta skulle vara drömmarnas tid, att vara gravid. Men veckan 18-19 har varit kaos. Minns inte när jag mådde så psykiskt dåligt senast.. Varit mycket kring pengar, hemmet, folks kommentarer, kroppsångest osv. Jag har gråtit floder både i ensamhet och i armarna på kärleken. Pratat om mina frustrationer kring mycket i livet, ångest över allt vi ska hinna, att jag inte känner mig tillräcklig och fin. Shit, detta är inte lätt alls. Jag känner inte igen mig själv?
 
Jag har fått höra att det är väldigt upp och ner och självklart har jag förstått det. Men jag trodde inte att jag skulle må såhär dåligt. Idag är dock en rätt bra dag, än så länge. Igår var också bra, fram tills att jag kom hem och somnade på soffan, blev väckt av C och sedan låg jag i tårar efter att ha pratat om lite olika saker. Tårarna kunde inte sluta rinna, slutade med att han tyckte att vi skulle åka och äta. Väl på plats för att äta så pratade vi en himla massa och det tackar jag väldigt mycket för. Han får mig alltid att tänka om, vilket är fruktansvärt skönt. Så jag kan bara landa, andas och ta en sak i taget.
 
Jag hoppas verkligen att kommande veckor nu är lite lättare än dem varit nu ett tag. Jag är så jävla rädd för att hamna djupt nere i ett svart hål, vill inte det. Jag vill bara ha ett lyckorus i kroppen och inte en depprimerande känsla dag in - dag ut. 
 
Någon som känner igen sig? Någon mer som också mått dåligt under sin graviditet?
 
 Säg "hej" till vår lilla mango❤
Att kliva upp nu på morgon och sedan kolla ut genom fönstret och mötas av snö utanför? Mindre kul när man vet att man inte riktigt har rätt däck på bilen och en bit till jobbet. Men allt gick väl och jag kom i alla fall fram, det är en fördel haha.
 
Dagen kommer att bestå av jobb - stall - hem. Väl hemma kommer jag ta tag i lite tvätt, damsuga och tända en himla massa ljus. Vill göra en liten checklista över vad jag vill få gjort idag, det är alltid skönt när den listan är avbockad. Inte tänkt att göra den för lång dock, vet hur slut jag kan bli om det blir för mycket på en gång.
 
Måste visa er gårdagens bak haha.. Skulle försöka mig på piroger, det stod piroger på receptet men jag anser att det är små calsone dock. Super goda! Men dem ser inte riktigt ut som dem bilderna jag såg på receptet, eller?😂Aldrig påstått att jag är bra på att baka kan jag lova er.
 
 
 
Jag har funderat kring detta ett bra tag, till och med innan jag blev gravid. Att prata om sitt utseende, vad man vill ändra, hur man ser ut och man betonar det väldigt ofta negativt m.m. Jag vill verkligen tänka på hur jag yttrar mig kring detta när jag har barn.
 
Det kan vara jobbigt redan nu att både prata om och höra från olika människor. Det finns de kompisar som alltid varit mindre än mig och trots det yttrat sig om hur stora dem är. Dem har stått bredvid mig och sagt det och dem vet mycket väl att jag är större. Jag vet, man ser inte det där ur samma synvinkel, men ibland tar det hårdare än många tror. Jag är större än många av mina vänner och jag får lite panik över det. Inte för att det spelar någon roll egentligen, men jag tar inte hand om min kropp lika bra som många andra. Jag vill orka det, men jag gör inte det just nu och jag får bara låta det vara så helt enkelt.
 
Men vart ville jag egentligen komma med detta? Jo.. Jag kan ofta yttra mig om hur jag ser ut, på ett negativt sätt. Jag vet ju hur ont det gjort i mig när mina vänner pratat så om sig själva nära mig. Så att jag pratar så runt andra lär kännas likadant? Kanske värre om jag har otur, jag vet inte vad dem tänker och inte säger högt till mig. Därför vill jag försöka att tänka om för att det inte ska drabba mitt barn. Den ska se sig själv på ett annat sätt än vad jag ser på mig. Jag kanske får säga att jag ska iväg och träna för att bli stark och inte för att bli smal, det kan vara ett exempel. Jag vill att mitt barn ska se sig som en fin person och inte bryta ner sig på saker som samhället säger "inte duger".
 
Du får vara precis som du är och som du vill vara, men låt inte andra styra din vilja för hårt. Då kommer du att förändras utan att du tänker på det.