Idag är dagen då jag känner ett extremt rus i hela kroppen. Det enda jag vill precis nu är att plocka in min mörka fina häst från paddocken, borsta honom blank och sedan bege mig ut i paddocken för ett mysigt pass. Känna på honom eftersom det var så längesen. Det är inte lätt när psyket sviker en, men när dem få bra dagarna kommer, då ska jag bannemej ta tag i ridningen. Passa på när kroppen säger "varsågod".
 
Jag menar haallåååå, hur fin är han inte på denna bilden???? Jag minns passet som igår och hur lycklig jag var. Han var super mjuk och fin, galoppen en dröm och framåtbjudningen va magiskt hela passet. Vill tillbaka dit, komma ihång och bli lycklig på ridningen.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress