Jag vet att det finns dom som har det sämre.. Men jag får också må dåligt

Kan börja detta inlägg med att säga såhär.. Jag satt ute igår och bara tänkte. Satt på framsidan av huset och spekulerade lite i mitt mående och hur livet ser ut just nu. Något jag verkligen kände att jag behövde och jag fick sedan ner några rader som jag ville dela med mig av.. 

Det finns saker som tynger mig i vardagen just nu.. Vissa saker är lite mindre och andra är lite värre, som också gör ont i hela mig. För jag vet inte hur jag ska agera.

Många gånger har jag fått höra "det finns dom som har det värre än dig" ja men absolut, självklart. Men skulle vi alla gå och tänka så, så fort vi själva mår dåligt. Då glömmer vi det VI känner inombords, vilket också är fel. 

Som redan nämnt så har jag det lite jobbigt nu pga av olika anledningar. Vissa saker är verkligen inte värt att vara orolig över då jag vet att det löser sig, jag vet bara inte när. Jag önskar bara att stenen i magen kunde släppa för jag är så himla lyckligt lottat i livet. Men även jag mår dåligt trots allt fint som hänt mig och hur jag lever. I hus, med sambo, vi har katter och hund. Inte alla snart fyllda 22år som lever så. Men det är okej att vara svag, ledsen och deppig för det. Men samtidigt känns det så fel att gnälla när andra har det mycket värre. Men jag har ändå rätt till att må dåligt, precis som dem som faktiskt har det värre, eller?

”Jag är en lycklig person med dåliga dagar. Inte en olycklig person med bra dagar"
- Therese Lindgren